- blåsa bort.

Tja tja!

En än dag har gått och jag har ägnat alla mina tankar åt honom som vanligt. Tänker han lika mycket på mig eller bara på henne eller någon annan? Hur ska jag veta? Hur ska jag veta om hans känlsor är äkta när han säger att han vill ha mig tillbaka, om han har tappat dom så fort nu?
Idag har jag dragit många funderare på hur jag borde göra nu och sen. Ska jag bara låta honom vara nu? Risken finns att han gillar det och vänjer sig vid det, alltså att vi aldrig blir tillsammans igen. Men han kan ju känna saknad efter mig, men tyvärr så tvivlar jag starkt på det... Det är synd eftersom att jag älskar honom så mycket..
Jobbigt det här med kärlek. Det är liksom en drog, ett beroende. Jag kan erkänna att jag är beroende av honom, jag tar alltså en drog, en kärleksdrog och nu behöver jag jättemycket hjälp att blir av med mitt beroende, vet bara inte hur. Han vill att jag ska ta bort mina känslor nu, lägga i en kartong på vinden och sen plocka fram när han har lust och vill.. Jag vet mycket väl att det inte borde vara så, men jag vet mycket väl att jag kommer ge mig för lätt.

Hmm, jag antar att jag skriver mera sen..

Hörs då!

/ E-K

Hur som helst, idag vaknade jag rätt tidigt, runt sex fast jag inte skulle upp förän halv åtta och gå till praktiken. En vecka har gått nu sen sömnlösheten började om igen. Mat, nej det har jag inte riktigt fått i mig ordentligt heller. Åt rätt mycket idag tycker jag, men tyvärr kom det upp igen.. Vet ni varför? För jag har blivit sårad.
För er som inte har en aning om vem jag är, så hade jag ett förhållande på 28 månader för nån månad sen. Jag har aldrig älskat någon så mycket som jag gjorde då, eller fortfarande gör tyvärr. Av någon anledning gjorde jag slut med honom, troligen för att jag var osäker på om han älskade mig och ville inte bli sårad av honom. Allafall, vi fortsatte umgås, hålla på som om vi fortfarande var tillsammans tills en dag... Han berättade för mig att han strulat med en tjej i hans klass. När jag fick reda på det grät jag så jävla mycket och slutade äta typ. Han såg hur dåligt jag mådde och jag trodde han skulle ta lärdom av det och vilja bli tillsammans med mig igen, WRONG! Istället fortsatte det som hänt och de fortsatte att träffas och "hålla på".
Nu sitter jag här, har inte ätit eller sovit ordentligt på en vecka och är fortfarande kär i min första och enda "kärlek vid första ögonkastet" Frågan är om man ska gå vidare eller inte.. Glömma nu och sen förlåta om han kommer igen eller bara leva vidare? Jag vet att det är mitt fel, så det är inget man egentligen ska klamra honom för, det är bara en svår och tuff tid för mig just nu. Den killen jag blev kär i var snäll, omtänksam och älskade mig överallt annat. Men visst, personer försändras, för jag hoppas verkligen inte att jag är precis likadan som för mer än två år sen! ;D

Annars har väl dagen varit som alla andra, kliva upp, göra sig iordning, gå till praktiken, komma hem, skriva några rader, sjunga och spela lite med gitarren, ny låt på gång igen föresten :)

Fan vad skönt det var att skriva av sig lite..

/ E-K